Binas spännande genetik av Kerst

bin Binas spännande genetik
av Kerstin Ebbersten

Binas släktskap - vårt välstånd

vaxkaka Honungsbiet är en nyttoinsekt som människan har haft i sin tjänst under mycket lång tid. Biet är inte tamt och kan inte heller bli det även om det är domesticerat. Honungsbiets viktigaste ekologiska uppgift är att hjälpa till med att pollinera olika växter. Som tack för att bina får bikupor av oss att bo i, så kan vi nyttja överskottet av honung.
Pollinationshjälpen är binas tack till naturen som ger dem nektar till honungen.

Bina lever många tillsammans i stora samhällen. Bisamhället är en mycket speciell skapelse. Ett bisamhälle kan leva under mycket lång tid, i princip i evighet, medan dess enskilda medlemmar ständigt byts ut. En drottning lever oftast ett eller två år, medan arbetsbina endast lever i fem veckor (under vintern lever de längre, från september till maj ungefär). Drönarna, som har till uppgift att befrukta drottningarna, lever 3-4 månader, och endast under sommaren.

Drottningen är mor till alla de 25 000-100 000 arbetsbina i samhället.
Drottningen och arbetsbina är honor som utvecklats från befruktade ägg (de är diploida dvs de har dubbel uppsättning av alla kromosomer).
Drönare däremot utvecklas ur obefruktade ägg och är därför haploida (de har en enkel uppsättning av alla kromosomer).

Alla spermier som produceras av en drönare blir därför identiska, och alla arbetsbin som härstammar ur en enskild drönares spermier blir en slags halv-tvillingar. Sådana närbesläktade arbetsbi-systrar kallas enligt amerikansk terminologi för ”supersystrar”. De är i genomsnitt besläktade till 75%. Vanliga helsyskon är besläktade till i genomsnitt 50%, halvsyskon till 25%.

släktbild

Varje bi i en supersystergrupp har hälften av generna från drönaren, denna halva (50%) är identisk hos alla supersystrarna. Den andra hälften av genuppsättningen varierar mellan systrarna på samma sätt som hos vanliga syskon som har samma moder. 25% av systrarnas gener blir identiska p g a deras gemensamma mor. Den genomsnittliga släktskapen mellan supersystrar blir alltså 75%.

Två supersystrar (arbetsbin) - de har samme drönare som ”far”.

Arbetsbin är alltid honor

Varje gen har sin speciella plats på en viss kromosom. Den platsen kallas för genens locus. Hos bin finns ett speciellt locus för könsbestämmande gener. Dessa gener kallas könsalleler.

Om könsallelerna är olika (heterozygoti) hos en bi-larv så utvecklas den till en hona (arbetsbi/drottning). Om de inte är olika utvecklas hanar (drönare).

könsalleler Men! -- diploida (homozygota) drönarlarver dödas alltid av arbetsbina.

könsalleler Bara haploida drönarlarver (som utvecklats ur obefruktade ägg) utvecklas till normala drönare.

I en bipopulation finns totalt 10-15 olika könsalleler. Den enskilda individen har antingen två olika könsalleler (honor) eller bara en (hanar).

Varför blir bara vissa honor drottningar?

De honliga larvernas utveckling till drottning eller arbetsbi (som har förkrympta äggstockar) är resultatet av olika föda under larvtiden. Drottninglarverna matas med enbart drottning-gelé som är ett körtelsekret från arbetsbinas huvud. Arbetsbilarverna får en del av drottning-gelén utbytt mot honung och pollen.

Går det att bedriva avel med bin?

Biodlarna arbetar med avelsarbete bland annat för att få mera enhetliga bin (färg, storlek, beteende/temperament/svärmning). Genom att låta bina para sig vid speciella parningsstationer eller inseminera dem har man på kort tid framgångsrikt ökat den genetiska likheten mellan bina inom våra bipopulationer. Man har därmed kunnat erhålla bin som ofta är lätthanterliga - de är snälla och svärmar inte så mycket.

Men det aktiva biavelsarbetet leder också till en minskad genetisk variation mellan arbetsbina inom enskilda bisamhällen, och till en total minskad genetisk variation i bipopulationerna. Vad denna minskade variation inom samhällena kan betyda på lång sikt vet vi inte idag.

Forskare har emellertid visat att en stor genetisk variation mellan arbetsbina inom samhället är fördelaktigt för bisamhällenas livskraft.

I naturen parar sig en drottning med många drönare (20 - 40 st). Detta leder till en stor genomsnittlig genetisk variation mellan arbetsbina i samhället dvs att supersystergrupperna är ringa besläktade och därför genetiskt delvis olika. Samhällena har då större förmåga att anpassa sig till miljöstress (sjukdomar, klimat osv) än om alla supersystergrupper är genetiskt lika.

Binas ursprungliga beteende att para sig i luften med många drönare från olika platser leder alltså till en genomsnittligt stor genetisk variation mellan samhällets arbetsbin. Binas naturliga avelsstruktur är därför mycket effektiv vad avser dess förmåga att vidmakthålla en stor genetisk variation.

Slutsatsen av detta är att vi på flera sätt skall vara varsamma om den genetiska variationen hos våra bin för att bibehålla deras förmåga att pollinera den växtlighet som är fundament för syre och luft, vatten, mat och kläder, medicin, byggmaterial och bränsle - och skönhet i naturen!

-*-
Webbmaster: Bosse Malmgren www.blomsidor.se

Tillbaka till STARTSIDAN.