Pudersocker – ett sätt att bekämpa Varroa destructor.
samlat och översatt av Per Ideström
I American Bee Journal nr 6, 2000 beskrivs användning av pudersocker som ett ekologiskt, ”icke-kemiskt” sätt att bekämpa Varroa destructor. Begreppen ”ekologiskt” och ”kemiskt” kan säkert diskuteras. Det som den här artikeln skall handla om är att användning av pudersocker kan vara en effektiv metod att bekämpa varroakvalstret, samtidigt som den är helt ofarlig för såväl människor som bin, och miljön i övrigt.
Finland
Försöket som nämns i ingressen utfördes i Finland 1996, och omfattade 12 bisamhällen som behandlades med socker i olika intervaller under juni månad. Det socker som det här talas om är av typen pudersocker, http://ethesis.helsinki.fi/julkaisut/maa/selai/vk/fakhimzadeh/.
En av anledningarna till att denna typ av bekämpning prövades var, enligt artikelförfattaren, att det fanns ett behov av att förhindra att honung och vax kontaminerades av främmande ämnen. Bland de andra ”icke-kemiska” metoder som prövats tidigare nämndes i artikeln upphettning av vuxna bin, upphettning av hela bisamhällen, borttagande av yngel, samt användningen av nätbottnar. Ingen av dessa bekämpningsmetoder föreföll att ensam ha tillräcklig effekt mot kvalstret. Studien i Finland avsåg att utreda huruvida behandling med pudersocker ensamt var en tillräckligt effektiv metod mot kvalstret, och om behandlingen medförde sidoeffekter av något slag.
Behandlingen genomfördes med hjälp av en apparat med en sorts pumpanordning, och sockret applicerades ovanifrån i var låda. Ramarna skildes inte från varandra under behandlingen.
Försöksledarna kunde slå fast att behandling med pudersocker var effektivt, men att metoden måste utvecklas och finslipas. Fler försök borde också göras för att utröna effekten under olika omständigheter, menade man. Man konstaterade också att metoden kunde användas när som helst under säsongen utan hänsyn till drag, och att någon resistens hos kvalstren inte skulle kunna utvecklas. Försöksledarnas uppfattning var att metoden med pudersocker skulle kunna fungera som enda bekämpningsmetod mot varroakvalstret.
Florida
I American Bee Journal nr 5, 2004 beskrivs något som kallas “The Dowda method”. Tom Dowda är ” Northern District Supervisor for the Florida Apiary Section”. Det handlar om några biodlare i Florida som hållit sina bin vid liv i Florida under en rad av år utan att någon annan bekämpning än med pudersocker har förekommit. I just dessa fall har man i varje bisamhälle lagt ungefär 200 gram florsocker på ramarnas ovansidor, och sedan borstat ner sockret mellan ramarna. Då man använt nätbottnar så har väldigt många av de kvalster som befinner sig på de vuxna bina (”a vast majority of the mites exposed”) fallit ur kupan.
Gör detta en gång i veckan så behöver man (i Florida) aldrig mer använda ”kemikalier” för att bekämpa kvalstret, menar Jerry Hayes i American Bee Journal nr 1, 2005 s. 25. (Per Ideström´s anmärkning: I Florida finns väldigt mycket bin som dessutom flyger året om. Reinvasionen torde vara av enorm omfattning. I biglesa trakter kan det knappast vara nödvändigt att behandla med pudersocker annat än under kortare perioder.)
Wyoming
Dennis Murrell i Wyomimg är en numera pensionerad yrkesbiodlare med över trettiofem år i branschen. Murrell har många strängar på sin lyra, se hans hemsida
http://bwrangler.madpage.com/bee/gbla.htm. Ett av hans intressen har varit just att utveckla metoden att behandla bin med pudersocker för att på det viset bekämpa varroakvalstret.
Sockret som används är vanligt pudersocker, men hur går det nu till? Den metod som Murrell använder handlar om att spruta sockerdamm på varje ram i kupan. Det är, menar Murrell, mycket viktigt att det blir finkornigt som damm, eller snarast en sorts rök för att behandlingen skall bli effektiv. I klumpform har sockret ingen effekt, menar Murrell. För bekämpningen tillverkas ett redskap bestående av en stor plastflaska i vars lock många små hål har borrats. Mellan locket och flaskan skall en bit ”nylonstrumpa” anbringas. Flaskan skall bara vara 1/3-delsfylld med florsocker. Skaka flaskan kraftigt så att damm bildas i flaskans övre del. Tryck på flaskan medan du riktar den mot ramarna. Bara dammet, inte pulvret, skall ut ur flaskan, är Murrells uppfattning.
Öppna lådan, ta ut två ramar och spruta sockerdammet i mellanrummet. Skjut ena ramen åt sidan och spruta på de obehandlade sidorna, osv. Man sprutar bara på ramar med bin på, och man börjar med den översta lådan och går neråt. Se till att alla bin är lätt täckta med pudersocker. Blås kraftigt med rök i varje låda efter behandlingen och till slut även i flustret. Binas rörelser ökar sockerdammets effekt, menar Murrell.
Murrells erfarenheter visar att behandling med pudersocker/sockerdamm är mycket effektivt. Enligt de tester han genomfört faller väldigt många kvalster redan den första timmen efter behandling, men ett tydligt nedfall fortsätter under ungefär 24 timmar. Sedan upphör nedfallet nästan helt under flera dagars tid. 24-timmarsnedfallet uppstår förmodligen när bina rensar tomma celler från döda kvalster, medan det omedelbara nedfallet består av de kvalster som satt på de vuxna bina. Murrell menar nämligen att ett dammat kvalster är ett dött kvalster, och så gott som alla de kvalster som sitter på de vuxna bina blir dammade.
Ett varroainlägg kan ibland medföra att bin fastnar under gallret. Även levande kvalster hamnar naturligtvis där. I ett bisamhälle som inte behandlats med pudersocker kommer dessa bin snart att vara helt täckta med kvalster, men i ett samhälle som faktiskt har behandlats med pudersocker inträffar detta aldrig! De dammade kvalstren faller bara ner och rör sig sedan inte mer, är Murrells erfarenhet.
Pudersocker påverkar inte kvalstren i täckta celler. Därför måste behandlingen upprepas med vissa mellanrum. Teoretiskt tar man så gott som alla kvalster vid fyra behandlingar med fyra dagar mellan varje behandling. Murrell själv nöjer sig med tre behandlingar med en vecka mellan varje.
Murrell och pudersocker
Dennis Murrell är en välkänd biodlarprofil i USA och i andra delar av världen. Han har bl.a. satts i samband med biodling med den mindre cellstorleken. På detta område är han en av de verkliga pionjärerna och föregångsmännen. Han har uppnått mycket goda resultat, vad avser varroan, med hjälp av den mindre cellstorleken. På hans hemsida redogör han också för hur man bekämpar varroakvalster med såväl pudersocker som oxalsyra. Varför gör han det, om den mindre cellstorleken är så effektiv mot varroan?
Den lagstiftning som reglerar bekämpning av bl.a. ”varroasjuka” är SJVFS 2002:46. Den aktuella paragrafen lyder:
”42§ I bigård där varroakvalster förekommer skall bitillsynsmannen förelägga innehavaren av bisamhällena att bekämpa varroakvalster i bigårdens samtliga samhällen. Vid bekämpningen skall användas mekaniska metoder, t ex spärrbox, eller sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer som får användas mot varroakvalster. Metoderna får användas enskilt eller i kombination. Valet av bekämpningsmetod skall tillsynsmannen överlåta på biodlaren. (SJVFS 1999:17).”
En rad frågor inställer sig. Vad är en kemisk produkt (kemikalie)? Jo, all förekommande materia på vår planet kan sägas bestå av kemiska ämnen (som kan vara mycket giftiga), medan kemiska produkter (kemikalier) har framställts av människan (av kemiska ämnen).
Kemiska produkter kan vara antingen specialreglerade (bekämpningsmedel) eller allmänreglerade (alla övriga produkter). Ett bekämpningsmedel är en kemisk produkt som har tagits fram särskilt för att bekämpa någon typ av djur, växt eller mikroorganism, se Kemikalieinspektionens hemsida http://www.kemi.se/.
Paragrafen ovan medger användning av alla kemiska produkter ”som får användas mot varroakvalster”. Raffinerat socker torde vara en kemisk produkt, enligt definitionen ovan. Det är däremot inget ”bekämpningsmedel” i ordets tekniska betydelse. Utesluter lagtexten användningen av raffinerat socker? Är detta paragrafens syfte?
Vid mycket informella diskussioner med Jordbruksverket framfördes den synpunkten att det inte fanns mycket att invända mot användning av pudersocker vid bekämpning av varroakvalster, under förutsättning att kvalsternivån verkligen hålls nere på låga nivåer. Huvudsyftet med paragrafen sades vara att verkligen tvinga alla biodlare att bekämpa kvalstren, men också att se till att inga ämnen används som kan kontaminera honungen eller andra kupprodukter.
Användning av pudersocker är ett beprövat effektivt sätt att bekämpa Varroa destructor. Pudersocker skadar varken bin, biyngel eller människor (använd dock andningsskydd). Pudersocker kontaminerar varken vax, honung eller andra kupprodukter. Pudersocker skadar inte miljön. Pudersocker ger inte upphov till någon resistensbildning hos kvalstren. Pudersocker är billigt. Pudersocker är lätt att få tag på. Pudersocker är aningen arbetsintensivt, och kräver tidsmässigt koordinerade insatser.
Om det är lagligt att använda pudersocker vid bekämpning av Varroa destructor är en särskild fråga som inte är så lätt att besvara som man kan tro. Även om Statens Jordbruksverk inte reagerar häftigt om sådan bekämpning skulle äga rum, är det till syvende och sist rättsväsendet som bestämmer vad som gäller. Saken måste eventuellt tas upp till prövning. Alternativt så ändrar Jordbruksverket ordalydelsen i den aktuella paragrafen, alternativt kommer med ett klargörande, så att det blir tydligt för alla inblandade att lagligheten av att använda pudersocker inte kan ifrågasättas.
Rent teoretiskt skulle man kunna hävda att det handlar om en mekanisk metod då kvalstren bringas att tappa fotfästet, även om de också kort efter verkar avlida av behandlingen. Metoden skulle i så fall uttryckligen vara tillåten redan idag. Tidigare har försök gjorts med vetemjöl som också hade effekt mot kvalstret. Vetemjölet uppskattades dock inte alls av bina, medan pudersocker kan fungera lite som drivfodring, menade försöksledarna i det finska försöket.
Länkar:
http://www.bienenfreunde.ch/default.php?sn=Puderzucker
http://westsoundbees.org/beekeeping_articles_sugar.htm
http://ethesis.helsinki.fi/julkaisut/maa/selai/vk/fakhimzadeh/
http://bwrangler.madpage.com/bee/gbla.htm
http://www.countryrubes.com/pages/4/index.htm
Litteratur:
American Bee Journal nr 1, 2005 s. 25
Artikeln är tidigare publicerad i NordBiAktuellt nr. 1 2005 och Bitidningen september 2005.
Har du synpunkter på ekologisk biodling? Skriv
gärna till:
